I helgen har jag jobbat på mitt vanliga jobb, på Solgårdens äldreboende i Färila. Det är skönt att då och då landa i “verkligheten” . Just nu känner jag mej lite främmande för politik! Inte det politiska beslutsfattandet utan valcirkusen. Idag förfasar sej socialdemokrater -och media!- över folkpartisten som kollat in deras First Class. Det är säkert väldigt fel och upprörande. Och givetvis måste Leijonborg ta avstånd. Annat vore självmord, det säjer väl alla mediastrateger.

Men jag kan inte låta bli att känna att det just nu har blivit ett politiskt vapen att vara offer. “Titta vad de är dumma så de gör mot mej/oss.” Metoder man själv använder utan att blinka, bara ingen ser, blir grov kriminalitet när motståndarna använder dom..

Jag minns när jag var barn. Min storasyster är tre år äldre än jag, kanske var hon starkare. Så när hon var dum slog jag henne hårt, och sen skrek jag högt som om jag blivit slagen.Då kom mamma och skällde på storasyster, och hon kunde inte slå tillbaka.

Jag skulle vilja vara med i ett parti som hade total öppenhet. Alla strategi dokument, alla planer, ja allt skulle vara offentligt. Då kan man inte bli offer för spioneri.