November 2017… En uppdatering kring mitt liv… Vad har hänt sen sist…
Jag har hunnit bli 62 år, är tjänstledig från Solgårdens äldreboende i Färila för att vara regionråd i Gävleborg och ordförande i Hållbarhetsnämnden. Så jag tillbringar mycken tid på tåg – pendling till Gävle tar nästan 5 timmar per dag. Med utmärkta tågförbindelser som vi för det mesta har, är det OK – jag använder tågresan som arbetstid. Ibland sover jag över i Gävle och ibland jobbar jag hemifrån. Men det blir lite drygt ibland med allt resande.

Jag och min man odlar för mycket grönsaker och skördar hö till försäljning. Hönsen käkar upp blommor i rabatter och ger lite ägg. Barn och barnbarn bor kring Uppsala -Stockholm nästan allihopa. En stor sorg inträffade för fyra år sedan när en dotter dog i bröstcancer. Fuck cancer!

2011
Det här skrev jag för länge sedan, i oktober 2007. Nu, i januari 2011, är jag 55 år, bor på samma ställe, men barnen är tre år äldre och är mer eller mindre utflugna. Och hästen Lukas ligger begravd uppe i skogsbacken.

2007
Jag är 52 år, lever utanför Färila, i Ljusdal i Hälsingland. Jag flyttade till Hälsingland från Uppsala för över 20 år sedan. Vi var ett gäng som skulle starta en alternativ by som skulle förändra världen. Bara jag och László blev kvar i byn. Och barnen förståss. Jag har fött 6 barn, och läst sagor om kvällarna i 30 år. Tuva Maja, 13 år, bor kvar hemma, men de andra har flugit ur boet. Tuva Maja och två syskon till henne är hemmafödda. Att föda barn till världen är en stor händelse i livet, och att föda hemma var för mej en väldigt stark upplevelse.

Vi har en liten gård med lite jord och skog. Vi har en arbetshäst, Lukas, han är gammal nu, nordsvensk , och några höns. Vi odlar hö, havre och grönsaker. Förut försökte vi odla till försäljning, men nu är det mest för husbehov.

Här kan du klicka fram bild på när vi plöjer grönsaklandet på våren. Och hur det såg ut i på sommaren.

Jag jobbar som vårdbiträde på ett äldreboende. Det har jag gjort i lite mer än 10 år. Jag tycker om att jobba med människor, även om det finns dagar då jag är besviken på min och kommunens förmåga att utveckla verksamheten på ett bra sätt.

Politiken kom jag in i bakvägen. Vi blev inbjudna till ett miljöpartimöte för att berätta om vårt kollektiv och om vår Sambruksförening. Och så blev jag fast. Jag vet fortfarande inte om jag tror på att politik är ett bra sätt att förändra världen, men jag tycker att det är spännande att fundera på möjligheter att förändra samhället i stort som smått.

Här kan du läsa min presentationsbroschyr till riksdagsvalet 2006.

Du kan också läsa min presentation inför partistyrelsevalet på kongressen 2006 presentation PS