…och jag blev vald till att sitta kvar i partistyrelsen i två år till.

Hemma pågår vårbruk i grönsakslandet. Vi försöker göra odlingsytan mindre. Men ändå blir det större ytor. Och aldrig är grönsakslanden så vackra som nu. Så här års, i mina tankar. Där andra ser torr grå jord ser jag grön morotsblast, oranga ringblommor, klättrande bönrankor …och en och annan sumpnoppa… ni kan inte ana så fint!

(mp)s språkrör har gjort gemensam sak med (s) och (v). Kärnkraften ska avvecklas när vi klarar oss utan den.

Linje tre (från folkomröstning om kärnkraft) fattas. Det finns inte längre något parti i riksdagen som förordar kärnkraftsavveckling pga kärnkraftens farlighet och destruktivitet. Alla partier tycker att kärnkraften är rumsren nog att kunna väljas -eller inte väljas- som energikälla. Bara om vi “klarar oss” utan den, ska vi avveckla.

Det behövs några människor i riksdagen som talar om att vi inte klarar oss med kärnkraft! Finns dom?

Centern säljer sin själ! läser jag i en insändare i Ljusdalsposten. Centern har i landstinget Gävleborg gått ihop med (s) o (mp). Jag förstår att det finns många upprörda centerpartister. Det finns ju i detta län ett stort missnöje med (s) som makthavare, över deras maktfullkomlighet och betongpolitik, Kanske mycket för att de har haft makten så länge här i länet. (mp) förlorade många röster efter förra valet när vi gick med i vänsterkartell, trots att väljare uppfattat det som att vi stod för ”röd avgång” i valet. En del av dem kanske gick till centern. Och nu är de blåsta igen. Vilket öde!

Jag funderar en stund. Jag brukar ju ofta citeras i media inför mps kongresser med att jag är rädd att (mp) ska förlora sin själ, när vi arbetar för att delta i regeringssamarbete. Journalister verkar tycka att den frågan är spännande.

Är det så att det inte går att förena politiskt arbete i kommun, landsting och riksdag, med själ och samvete?

Sedan László lämnade miljöpartiet har jag haft en visa malande i mitt huvud: ”I wonder should I go or should I stay. The band has only one more song to say”. Den ploppar upp lite då och då. Men jag har bestämt nu för att stanna och se vad jag kan göra. Fortfarande finns ju inget parti som är grönare. Och det är ju lite försmädligt. För jag vet ju att det är precis vad man räknar med.

Det här pratet om regering och vem tar vem tycker jag är lite trist. Jag förstår vitsen med att bli av med den moderatledda borgarregering. Men jag vill att vi ska gå till val på våra egna åsikter och sedan efter valet se hur det blev och vilka vi kan samverka med och under vilka former. Att låsa fast blocken redan nu känns inte alls bra, även om det var borgarblocket som började?.

Men trots turer kring regering är det ju fortfarande så att miljöpartister säjer bra saker i riksdagens talarstol. Fortfarande är miljöpartiet pådrivande i klimatarbete. Maria säjer kloka saker i Polen. Carl Schlyter sliter i EU-parlamentet för GMOfria zoner och är fortfarande EU-motståndare. Miljöpartister runt om i landet kämpar för mera ekologisk och närproducerad mat. För rättvisemärkt. För mera resurser till omsorg och skola. För friare kommunala skolor. För mera elevmakt.

Så även om det ibland känns som regeringssången är det enda sången kvar, så är det ju inte riktigt sant.. Ännu känns som att jag kan göra någon nytta. Jag bevakar vår EUkritik, jag påminner om att alla människor har rätt till mat i magen och tak över huvudet, jag är med och utveckla vår barnpolitik, jag funderar över intern demokrati, hur kongresser ska fungera, jag har en sund (?) skeptisk syn på strävan efter regeringsmakt – ja, nån nytta kanske jag kan göra. Så jag stannar.

När László lämnade miljöpartiet sjöng han och jag en visa för miljöpartisterna på festen:
”Jag önskar dej ändå allt gott, ljuva ängel fin.
Fast du ifrån mej haver gott är du i hågen min.
Så tackar jag för kärleken
Jag njutit har av dej min vän
Till denna dag och stund”
Han är nu inte längre kvar i partiet på riksnivå, men här i Ljusdal samarbetar vi, i princip som förut.
Jag har full respekt för hans beslut att lämna partiet på grund av riksnivån. De gröna och samhällsförändrade tankar som låg bakom bildandet av miljöpartiet syns inte så ofta längre i partiets politik. När EUmotståndet (det vill säja att vi vill att Sverige ska lämna EU) togs bort i och med medlemsomröstningen, får även EU-kritiken svårt att göra sej gällande – men den finns kvar på sina håll. Medborgarlönevisionen ligger kvar enligt kongressen, men i tankar som framförs från topphåll ser jag inte riktigt de tankegångarna. Det blir allt mer arbetslinje och den som inte arbetar ska inte heller äta- princip som skymtar bakom orden. Den gröna samhällskritiken passar inte riktigt in när partiet vill vara mainstream, moderna och regeringsdugliga.

Det är också en skillnad på vilka argument som används i interna diskussioner. Förut tyckte jag att argument handlade om vad tycker jag och varför det. Det var argumentation i sakfrågan. Nu är det mera ”Om vi säjer så tycker de andra inte att vi är trovärdiga” och ”Våra prioriterade målgrupper tycker enligt den här opinionsundersökningen så här” . Det är ett mycket tråkigare sätt att bedriva politik. Och svårare tycker jag. Jag tycker om att prata utifrån mitt hjärta och mina värderingar. Då behöver jag inte komma ihåg en massa saker och repetera vad andra har sagt, jag behöver bara lyssna på min inre kompass. Eller som man brukar säja. Jag ljuger inte, för jag har inte så bra minne.

Lite blandade känslor så här efter kongresser. Medborgarlön varken bekräftades eller sågades. Finns kvar som vision. Nja. Trist är att arbetslinjen känns mer bekräftad än tidigare. “Den som inte arbetar ska inte heller äta” vinner mer acceptans även i mijlöpartiet. Det är ju en samhällstrend i linje med borgarretoriken, men jag trodde att miljöpartister skulle vara lite resistenta mot dessa kalla vindar.
Medlemsomröstning om utträde – njao. Nu laddar vi på båda sidor inför debatten Men var förs den? Har inte topparna i partiet enorm fördel när de kan föra debatten i media? Vi försöker hitta bra formulering på valsedeln. Men det är inte lätt. Vilket ska vara ja och vilket ska vara nej?

Snart kommer det att rulla in opinionsmätningar. Om de visar uppåttrend kommer jag och mina vänner hävda att det beror på att vi ändå står kvar vi grundläggande värderingar som medborgarlön och EUmotstånd. Mina meningsmotståndare kommer att säja att det beror på att kongressen har vågat ifrågasätta dessa saker. Om trenden är neråt kommer jag att säja att det beror på att vi inte längre står stadigt kvar vid våra ideal. Och andra sidan kommer att säja att det beror på att medborgarlön och EUmotstånd fått för positivt bemötande på kongressen. Och en stor del av våra påståenden kommer att vara rätt så ärliga.

På miljöpartiets partistyrelsemöte igår, 24 februari, avsade jag mej uppdraget som ansvarig för ekonomisk trygghet. Jag kan inte stå bakom förslaget som styrelsen lägger till kongressen i maj, och jag har känt mej motarbetad när jag har arbetat för förslag som ligger mera i partiprogrammets anda om en grundläggande ekonomisk trygghet för alla människor.
Läs s resten av detta meddelande »

Idag är det den 19 oktober. Jag sitter på miljöpartiets riksdagskansli efter en presskonferens om vårt rådslag om ekonomiska trygghetssystem. Imorgon ska jag vara på rådslag i Malmö och presentera materialet och lyssna på synpunkter. Materialet finns på www.mp.se/radslag. Lite alternativa tankar finns på www.laszlos.nu/medborgarlon.htm”. Det kommer mera så småningom. Kanske lägger jag in en del i min egen flik medborgarlön också.

Är syftet med rådslaget, så som det står i PS beslut, att “ena partiet” i dessa frågor? Välvilligt tolkar jag det som att vi ska se till att diskussionerna blir bra, att vi förstår varandra, och att vi kanske kan hitta gemensamma nämnare, grundvärderingar, även om vi tekniskt sett vill hantera det olika. Men kanske har vissa ett annat syfte: “Att bli av med den här medborgarlönen en gång för alla”. Kanske har en del på andra sidan ett syfte: “Att tvinga partitoppen att lyda gräsrötterna och kongressen.”

Mitt syfte? Jag vet inte. Ibland känner jag mej lite aningslös. “Javisst” säjer jag när någon vill ta en seriös diskussion. Kanske blir jag en gisslan. Mitt uppdrag har varit svårt. Tycker inte att jag har lyckats helt att få fram kongressens linje om en garanterad basinkomst/medborgarlön för de med låga eller inga inkomster. Det var helt enkelt för svårt att snabbt räkna på en sådan modell.

De modeller som finns i rådslaget ger istället ett bidrag till alla. Man ger en massa pengar till mäniskor, och sen plockar man via skatten tillbaka lika mycket pengar och mera därtill från de som har lite mera. Dessa olika hanteringssätt kan i och för sej ge samma utslag i människors plånböcker – det går att konstruera ett “bidrag till alla” system, som ger precis lika mycket pengar i Putte, Helmers och Lisas plånbok, som ett “bidrag till de som har minst” system. Men det krävs lite nogrannare beräkningar.

Jag ser tekniska fördelar med “bidrag till alla” systemet. Men det finns stora retoriska nackdelar med det. “Hur ska man få folk att jobba med denna höga marginalskatt?” undrar många. (Strax under 70% i genomsnittlig skatt är det i materialets första modell.) De tänker inte på att Putte, som har A-kassa, har högre marginaleffekt idag. Om han går från arbetslöshet – noll timmars arbete- till ett jobb med 40 timmars arbetsvecka, kan han ha uppåt 80% marginaleffekt (dock ej skatt). Och Lisa, som har socialbidrag, får inte ett öre med i plånboken när hon plötsligt får några timmars arbete – hon har 100% marginaleffekt idag.

Jag hoppas ju att de som läser vårt material, granskar det kritiskt, rättar det som är fel och genomskådar vinklingar åt ena eller andra hållet – helt enkelt tänker själva! Men det brukar väl miljöpartister göra!

Ur mp Gävleborgs medlemsblad maskrosen:

Hösten är här.
Vackra färger, kalla morgnar. Grönsakerna ska upp ur landet, trädgården plockas i ordning, förberedas för vintern. Veden förhoppningsvis redan inne vedboden. Livet inordnas i någon slags vardagslunk.

Jag blir lite vemodig så här års. Är inte riktigt klar med sommaren. Har jag hunnit bada tillräckligt i sjöar utan hus? Varför skördade jag inte in all kamomill som blommat så vackert hela sommaren? Undrar om vintern blir kall. Kommer våren snart, så jag kan gå barfota igen och känna gräset mellan tårna?

Men vemod är också bra, Det gör att livet stillar sej lite. Tid för reflexion och eftertanke. ”Kura skymning” är ett uttryck som passar in på hösten. Jag ser bakåt, ”kurar” lite, och när jag kurat klart, kavlar jag upp ärmarna och tar nya tag.

Klimatfrågan är het nu. På kommun och landstingdagarna i Göteborg 13-14 oktober startas miljöpartiets klimatkampanj. Seminarier kommer att handla om till exempel ”Hur få in miljödimensioner i kommunens budgetarbete?” ” Kan klimatet märkas?” ” Kan kortare arbetstid lösa klimatkrisen?” ”Att jobba med klimatfrågor i majoritet”

Inte bara klimatfrågan är het. Konjunkturen är också het. Kan det gå att i detta läge få loss några korvören till klimatprojekt? Tillväxt och miljöföstöring brukar gå hand i hand. Det är ett empiriskt sett starkt samband emellan de två. Då är det inte mycket begärt att kommunerna satsar några extra kronor på att byta ut oljeeldning mot pellets eller solpaneler på sina fastigheter. Att TRU-nämnden i landstinget satsar lite på utveckling av biodrivmedel i länet.

Hur ska vi i Gävleborg jobba med klimatet närmsta året? Låt oss hjälpas åt att hitta såväl små som stora steg att att hjälpa vår jord att återfå balansen!

Karin Jansson
Sammankallande i regionstyrelsen

Hemma igen

Oj vad våren har satt fart medan jag varit borta. Häggen blommar, rådisorna tittar upp i landet, en tomat har dött i växthuset men de andra är kvar. Och maskrosorna lyser gula lite överallt.

Nån partisekreterare blev jag ju inte. Men jag fortsätter i partistyrelsen, det blir ju bra. Som sammankallande i partistyrelsens interna valberedning har jag nu tillsammans med två andra ansvar för att komma med förslag på hur vi ska fördela ansvaret mellan oss.

Det blev nu en rätt trivsam tillställning, påverkanstorgskongressen. Folk verkade nöjda med formen. Inte alla förståss, det fanns problem och det fanns missnöjda människor, men den allmänna stämningen var positiv. Så kongressen valde att påverkanstorg ska fortsätta, även om man vill ha en del plenumdebatter nästa gång.

På min lilla plats på påverkanstorget pratade vi socialförsäkringar, och var rätt så överens om att vi ska prata mera om frågorna nästa kongress, när vi har haft rådslag om ekonomisk trygghet. Så nu känner jag pressen på mej att rådslaget ska lyfta massor av frågor på ett bra sätt.

Alla tåg var försenade på söndagkvällen. Så brukar det vara när vi åker hem från kongressen. Kristi Himmelsfärdshelgen verkar alla vara ute och åka.

Jag har tittat igenom lite av besluten vi tog. Det är svårt att ha överblick så här med ens, men jag ser att vi i PS till nästa kongress förväntas att förutom propositionen om ekonomsk trygghet som vi har lovat, ska lägga en proposition om äldrepolitik, göra en utredning om vår syn på pornografi, och utreda en köns- och antalsneutral samlevnadsbalk.

Vi ska göra en rapport om transporter i Sverige efter oljan och en infobroschr om uppvärming, där vi jämför olika värmesystem med varandra och talar om att värmepumpar inte är en jättebra idé.

Och så har kongressen bestämt att rättvis handel ska vara en prioriterad fråga. PS har ju valt ut klimat att vara den prioriterade frågan vi jobbar med tillsammans med antidiskriminiering och jämställdhet. Nu fick vi en till. Det är ju OK tycker jag. Global solidaritet är en viktig fråga för oss miljöpartister.

Bland de politiska besluten som togs var:
Vi säjer nej till koldioxidförvaring. Vi tycker att det är viktigt att sänka arbetstiden, både för livskvaliténs skull och för att det ger en minskad miljöbeslastning. Vi tror inte att det räcker med tekniska lösningar för att rädda världen undan klimatförändringar .vi behöver också förändra vårt konsumtionsmönster.

Kongressen sa nej till förslaget att vi vill ha större regioner i Sverige, Kongressen sa istället att lokalt inflytande med folkomröstningar ska avgöra regionindelningens utforming och storleken på regionerna.

Vi vill inte sälja ut statliga företag bara för att de ska säljas ut, utan tycker att det får avgöras från fall tll fall. Vin och sprit ska behållas i statlig ägo till exempel.

Ja, en mängd politiska ställningstaganden gjordes, men de flesta ligger i linje med sådant vi tidigare beslutat.