Idag är det den 19 oktober. Jag sitter på miljöpartiets riksdagskansli efter en presskonferens om vårt rådslag om ekonomiska trygghetssystem. Imorgon ska jag vara på rådslag i Malmö och presentera materialet och lyssna på synpunkter. Materialet finns på www.mp.se/radslag. Lite alternativa tankar finns på www.laszlos.nu/medborgarlon.htm”. Det kommer mera så småningom. Kanske lägger jag in en del i min egen flik medborgarlön också.

Är syftet med rådslaget, så som det står i PS beslut, att “ena partiet” i dessa frågor? Välvilligt tolkar jag det som att vi ska se till att diskussionerna blir bra, att vi förstår varandra, och att vi kanske kan hitta gemensamma nämnare, grundvärderingar, även om vi tekniskt sett vill hantera det olika. Men kanske har vissa ett annat syfte: “Att bli av med den här medborgarlönen en gång för alla”. Kanske har en del på andra sidan ett syfte: “Att tvinga partitoppen att lyda gräsrötterna och kongressen.”

Mitt syfte? Jag vet inte. Ibland känner jag mej lite aningslös. “Javisst” säjer jag när någon vill ta en seriös diskussion. Kanske blir jag en gisslan. Mitt uppdrag har varit svårt. Tycker inte att jag har lyckats helt att få fram kongressens linje om en garanterad basinkomst/medborgarlön för de med låga eller inga inkomster. Det var helt enkelt för svårt att snabbt räkna på en sådan modell.

De modeller som finns i rådslaget ger istället ett bidrag till alla. Man ger en massa pengar till mäniskor, och sen plockar man via skatten tillbaka lika mycket pengar och mera därtill från de som har lite mera. Dessa olika hanteringssätt kan i och för sej ge samma utslag i människors plånböcker – det går att konstruera ett “bidrag till alla” system, som ger precis lika mycket pengar i Putte, Helmers och Lisas plånbok, som ett “bidrag till de som har minst” system. Men det krävs lite nogrannare beräkningar.

Jag ser tekniska fördelar med “bidrag till alla” systemet. Men det finns stora retoriska nackdelar med det. “Hur ska man få folk att jobba med denna höga marginalskatt?” undrar många. (Strax under 70% i genomsnittlig skatt är det i materialets första modell.) De tänker inte på att Putte, som har A-kassa, har högre marginaleffekt idag. Om han går från arbetslöshet – noll timmars arbete- till ett jobb med 40 timmars arbetsvecka, kan han ha uppåt 80% marginaleffekt (dock ej skatt). Och Lisa, som har socialbidrag, får inte ett öre med i plånboken när hon plötsligt får några timmars arbete – hon har 100% marginaleffekt idag.

Jag hoppas ju att de som läser vårt material, granskar det kritiskt, rättar det som är fel och genomskådar vinklingar åt ena eller andra hållet – helt enkelt tänker själva! Men det brukar väl miljöpartister göra!