När Björklund tappar argument, säjer han att de, som inte tycker som han, vill ha flumskola. I så fall vill jag det. För jag tycker inte som Björklund.

Jag vill ha en skola där elever trivs. En skola dit barn gärna går och där de lär sej saker för att det är kul och inte för att de måste. I den skolan är de vuxna trygga i sej själva och i sin roll som vuxna och som pedagoger. De behöver inte ha gemensamma hjälpregler mot elever – de jobbar MED eleverna istället i de problem som uppstår.

I min skola är kunskap kul och viktigt. Praktiska och teoretiska kunskaper om det sociala livet, om relationer och mänskliga konflikter är också intressant. Det är ingen motsättning mellan ”hårda” kunskaper – huvudstäder, gångertabeller och sånt – och mjuka värden som gruppdynamik, trivsel etc. Alla vet ju att människor som trivs har lättare att lära. Och att kunskaper om livet är lika viktigt som kunskaper om döda gubbar och hus.

Även i min skola finns det barn som skolkar. De är inte många. Men de finns. De vuxna förstår att det finns orsaker till det. Mobbning? Problem hemma? Allmän livströtthet? De vuxna funderar, tar kontakt med föräldrar och nätverk. Försöker göra skolan trevlig. Om inte klassrummet och inlärning fungerar kanske det finns ett hörn i biblioteket eller nåt allrum som duger? Så att eleven kan få vara med på ett hörn fast hon inte orkar ta in just då?

I min skola lär sej elever att sålla information och att värdera kunskap utifrån sina egna värderingar. Olikheter är en tillgång. I min skola förbereds eleverna för en flexibel framtid. Är det flummigt, då vill jag verkligen ha en flumskola