5 mars 2011

Jag är nu på Kuba. En resa som jag skjutit upp i så många år. Mina tonårsdrömmar om revolutionens paradis. Mina idoler Che och Fidel. Visst har glorian falnat med åren, men kvar har jag en stor nyfikenhet på landet, klimatet, människorna och den förda politiken.

Hemma i Sverige pågår kampanjer och möten kring blivande språkrör och partisekreterare. På mötet som hölls i Stockholm för partisekreterarkandidater kunde jag inte närvara – eftersom jag är på resande fot – och skrev därför en text som lästes upp. Den finns här

Kilbo, Hälsingland,
21 februari 2011

Till Stockholmsmötet med partisekreterarkandidaterna

Hej allihopa! Jag kan tyvärr inte vara med hos er idag. Jag har sedan länge planerat en resa till Kuba, och är förhoppningsvis där nu när ni har ert möte. Egentligen har jag planerat denna resa sedan jag var 12 år och av en slump fick tag på Che Guevaras bok ”Minnen från det revolutionära kriget på Kuba”. Den boken väckte mitt politiska intresse. Jag blev en guerillasoldat i mina tankar. Ville tjäna folket, arbeta för revolutionen. Che Guevaras tankar om att skapa den nya människan på Kuba fyllde mej. Den nya människan som var solidarisk och tjänande var min förebild. Jag skulle åka till Kuba när jag blev lite större, tänkte jag, för att hjälpa till att skörda sockerrör. Men så blev det inte. Det blev ett barn i stället. Och ett till. Och ett till… sex barn blev det, jämnt fördelade på 20 år.

Under tiden med barnen skiftade min politiska hållning från rött till grönt. Jag blev pacifist när FNL segrade i kriget, och förtryck och diktatur blev följden. Då insåg jag att krig bara skapar förlorare. Jag flyttade från Uppsala till Kilbo i Hälsingland. Tillsammans med andra skulle jag förändra världen och leva på vad marken ger. Kollektivet upplöstes efter några år, men jag fick med mej många fina och många jobbiga erfarenheter. Jag bor kvar i Kilbo, är undersköterska på ett äldreboende och jobbar kommunpolitiskt. Vi odlar lite grönsaker, hö och ibland lite havre. Ekologiskt förståss.

Jag vet ju inte vilka frågor de andra kommer att svara på i dag.
Men några frågor kan jag chansa på, egna eller tagna från utfrågningen av språkrören.

Varför vill du vara partisekreterare?
Jag vill, bland annat:
Försvara det gröna i mp så att det inte blir grått. Det blir lätt så att vardagspolitiken tränger sej på och de gröna visionerna tappas bort bland resultatrapporter, opinionsmätningar och budgetbeslut.
Se till att kongressens beslut blir kända i partiet. Jag menar inte att jag ska piska folk så att de följer beslut, men i alla fall få besluten kända.
Förbättra kontakten mellan partiets olika delar
Jobba fram strukturer för att underlätta konflikthantering inom partiet.
Och en massa annat förståss

Varför ska just du vara partisekreterare
Jag brukar kunna hitta min gröna kompass även i den gråa vardagen.
Jag är prestigelös, lyssnar gärna på kritik och är inte rädd för konflikter.
Har erfarenhet av partiet, både från partistyrelse och PSau (kort stund) och som gräsrot. Jobbat lokalt och regionalpolitiskt.
Jag har stark integritet, jag låter mej inte köras över men vill inte heller köra över andra. Jag samarbetar gärna även med dem som inte tycker som jag.

Vilken skillnad har du gjort där du har arbetat förut
Jag brukar medverka till att få en stämning där det är OK att tycka olika.
Jag brukar känna ansvar för att beslut ska vara genomtänkta även om de inte går min väg.

Vad är ledarskap för dej
Ledarskap är ett laddat ord för mej. Jag vill inte bli ledd. Vill inte leda andra. Jag tror att människor mår bäst när de tar ansvar för sina egna beslut i livet.

När jag är ledare vill jag vara en lyssnande ledare. Inte lyssnande med pannan i djupa veck av tycka synd om, utan seende, lyssnande, iakttagande och stöttande. Respekterande. Ibland underlättande. Men med ett fokus på vad som ska göras. Och en överblick av verksamheten.

Vilken är din politiska agenda
Jag tycker inte att partisekreteraren ska arbeta utifrån en egen politisk agenda. Den ska underlätta för olika människor och olika åsikter att göra sin stämma hörd. Men min erfarenhet från politisk verksamhet är att det finns många dolda agendor. Min dolda (?) agenda är att hjälpa till att värna gröna värderingar. Inte så att mina gröna tankar ska vinna över alla andras ideer, men så att mina gröna värderingar inte ska knuffas ut.

Vad är det att vara grön tycker du?
Att vara grön är för mej att tro på att människor är aktiva och skapande och att de kan ta ansvar för sitt liv och för världens överlevnad. I det ligger en vilja till frihet och att respektera andras livsval. Och att hantera konflikter efter förmåga istället för att tro att man ska lösa dem med våld. Att vara grön är att se behovet av ett annat politiskt och ekonomiskt system som sätter solidaritet och långsiktighet före kortsiktiga ekonomiska och själviska intressen. Att se människor över hela jorden som jämlikar med samma rätt att leva sina liv. Att förstå att naturen sätter ramar för vår verksamhet, ramar som vi inte ska tumma på.

Jag finns på facebook och min hemsida karin.jonex.info
karin.jansson@mp.se
karin.janssson@gmail.com (obs 3 s i jansson!)
076-1095879
0651-21372
Är hemma i Sverige igen 18 mars.