kongressen är över
Lite blandade känslor så här efter kongresser. Medborgarlön varken bekräftades eller sågades. Finns kvar som vision. Nja. Trist är att arbetslinjen känns mer bekräftad än tidigare. “Den som inte arbetar ska inte heller äta” vinner mer acceptans även i mijlöpartiet. Det är ju en samhällstrend i linje med borgarretoriken, men jag trodde att miljöpartister skulle vara lite resistenta mot dessa kalla vindar.
Medlemsomröstning om utträde – njao. Nu laddar vi på båda sidor inför debatten Men var förs den? Har inte topparna i partiet enorm fördel när de kan föra debatten i media? Vi försöker hitta bra formulering på valsedeln. Men det är inte lätt. Vilket ska vara ja och vilket ska vara nej?
Snart kommer det att rulla in opinionsmätningar. Om de visar uppåttrend kommer jag och mina vänner hävda att det beror på att vi ändå står kvar vi grundläggande värderingar som medborgarlön och EUmotstånd. Mina meningsmotståndare kommer att säja att det beror på att kongressen har vågat ifrågasätta dessa saker. Om trenden är neråt kommer jag att säja att det beror på att vi inte längre står stadigt kvar vid våra ideal. Och andra sidan kommer att säja att det beror på att medborgarlön och EUmotstånd fått för positivt bemötande på kongressen. Och en stor del av våra påståenden kommer att vara rätt så ärliga.