På miljöpartiets partistyrelsemöte igår, 24 februari, avsade jag mej uppdraget som ansvarig för ekonomisk trygghet. Jag kan inte stå bakom förslaget som styrelsen lägger till kongressen i maj, och jag har känt mej motarbetad när jag har arbetat för förslag som ligger mera i partiprogrammets anda om en grundläggande ekonomisk trygghet för alla människor.

Socialförsäkringssystemet i Sverige idag är ett lapptäcke som blir allt mer otryggt. Många står utanför tryggheten. Det gäller till exempel unga som inte kommit in på arbetsmarknaden, det gäller pensionärer som inte bott i Sverige tillräckligt lång tid, det gäller sjuka människor som inte blir får sin sjukdom godkänd. Modellen “En dörr i och arbetslivstrygghet” som partistyrelsen föreslår, hjälper inte dessa människor. Den förbättrar och förenklar systemet lite grann. Men de stora problemen som finns i nuvarande socialförsäkringssystem kommer att finnas kvar.

Det är helt OK för att vi i (mp) jobbar med steg på vägen mot att förverkliga våra visioner. Men detta förslag kommer att användas som en förevändning att trycka ner mera systemkritiska diskussioner i partiet. Dagens ekonomistiska samhällssystem utarmar jordens resurser, förtrycker människor och hotar överlevnaden på jorden. Det är viktigt att vi tänker i nya banor, där frågan om äkta grundtrygghet för alla människor och hur jordens resurser ska fördelas är centrala frågor. I vilket parti kan en sådan diskussion föras om inte i (mp) ?
Entledigande