![[Bild på en solros och Karin]](/wp-content/themes/template/images/bild.jpg)
Vem är jag
Mars 2018
Det börjar dra ihop sej till MPkongress. Jag är föreslagen till revisionsnämnden. Här kommer min presentation:
Jag har suttit i revisionsnämnden i fem år nu. Sista året som sammankallande. Mitt största fokus i revisorsarbetet är verksamhetsuppföljning. Hur jobbar partistyrelsen för att kongressens beslut ska verkställas? Hur kommer partiets medlemmar till tals? Finns förutsättningar för bra beslutsfattande? Under senare år hör allt fler miljöpartister av sej och ber oss i RN att granska vissa frågor. Det är bra, även om vi inte alltid har resurser att granska så mycket som vi skulle vilja. Jag jobbar på att få fram bättre rutiner för rapportering till partistyrelsen och till er här på kongressen. Den bilaga som vi i revisionen skickar med till revisionsberättelsen, är ett led i denna strävan.
Jag var med i partistyrelsen i sammanlagt 11 år, 1995-2000 och 2005-2011. Och varit fritidspolitiker i Ljusdals kommun i typ 35 år. Oftast i opposition. Idag är jag regionråd i majoritet i Gävleborg och ordförande i Hållbarhetsnämnden som har ansvar för miljö, kollektivtrafik, folkhälsa och infrastruktur. Regionkontoret ligger i Gävle och jag bor i nordvästra Hälsingland, så jag sitter på tåg typ 4 timmar per dag.
På min gård utanför Färila har jag och min man en liten gård med grönsaksodling, lite åkermark, lite skog, några höns, solceller på taket och en nedrasad lada (jo det finns några byggnader som fortfarande står upp också). Det var längesen hästen dog, och de 6 barnen är utflugna sen länge. Jag kan inte sluta odla grönsaker fast jag inte riktigt hinner med. Jag är så fascinerad av att det blir mat av små ynka frön. Det blir rätt mycket ogräs och vallmo och pepparmynta också, utan att jag behöver lägga ner några frön.
Jag finns på Facebook, både som privatperson och med en politikersida. Väldigt sällan skriver jag nåt på twitter. Ibland gör jag inlägg på min blogg på karin.jonex.info
November 2017
Genom åren har det blivit mycket presentationer till politiska uppdrag. Jag borde städa här nedanför. men varför det? Det är ju ingen större miljöförstöring att ha mera text här. Och jag tvingar ingen att läsa. Och så är det lite bra att fundera på – har jag och mina värderingar förändrats genom tiden? Jag ser att jag kanske ska ändra i någon av sidopresentationerna. Men annars har jag väl typ samma grundvärderingar nu som för trettio år sedan.
Jag har presenterat mej inför MP Gävleborgs stämma 25 november, som beslutar om hur MPs listor ska se ut i riksdags och regionvalet här i länet. Alla kandidater fick 400 tecken på sej. 400 tecken för att beskriva vem jag är, vad jag tycker, hur jag vill jobba i politiken – det är naturligtvis omöjligt.
Så här skrev jag inför riksdagslistan:
I riksdagen skulle jag arbeta med stor respekt för våra grundläggande gröna värderingar OCH de problem/möjligheter som finns med att styra eller vara i opposition. Min prio denna period är regionpolitik, eftersom jag tror att jag gör mest nytta där. Men jag följer hela tiden rikspolitiken. Jag är sammankallande i MP:s revisionsnämnd, följer partistyrelsemöten och kongresser, och har förut varit med i partistyrelsen(11år). Läs mer om mej på facebook och karin.jonex.info
Och så här till regionlistan:
Under tre år som regionråd och ordförande i Hållbarhetsnämnden har jag fokuserat på hållbarhet, men också hållit mej ajour med hälso- och sjukvård. MPs politik innan valet blev till stora delar majoritetspolitik, tex: Gävleborg ska gå före i den gröna omställningen, ekocenter har bildats, region är med i ekokommunerna. Jag fortsätter gärna arbetet nästa mandatperiod. Läs mer om mej på facebook och karin.jonex.info.
Ständiga krav på att presentera sej. Jag blir lite förvirrad. Vem är jag egentligen? Nu, i maj 2014, står jag på MP-listor inför valet i höst. Det är ju rimligt att jag säjer nåt om vem jag är. Så här presenterar jag mej just nu:
Jag är 58 år och jobbar som undersköterska på Solgårdens äldreboende i Färila. På min lilla gård i Kilbo odlar jag grönsaker, hö och ibland havre. De många barnen är utflyttade, kvar på gården är bara jag, min man, katten och hönsen.
Jag har jobbat politiskt i många år, i kommun och region, och på riksplanet i MPs partistyrelse. Är första namn på miljöpartiets lista inför landstingsvalet och finns också på kommun och riksdagslistorna.
Jag tror på fullt allvar att det går att skapa en värld utan miljöförstöring, orättvisor och förtryck. I politiken har jag sett att det går att påverka beslut. Fast ibland är det väldigt trögt…Om du vet bättre sätt – berätta!
Här nedanför finns en massa gamla presentationer. Med flera ord. Jag tror att tycker ungefär likadant som förut. Den första är vad jag sade 2010 på nomineringsstämman i Gävleborg inför förra valet
Jag heter Karin Jansson.
Det har diskuterats en del igår och i dag om vem som är en riktigt på miljöpartist. Jag vill inte delta i den tävlingen. Jag tycker att det är bra att vi är olika. Och jag tror att vi behövs allihopa.
Gröna tankar behövs överallt. De behöver tänkas ut i ensamhet och de behöver finnas med där mänsikor möts och verkar. De behöver uttryckas i ord såväl som i handling. Och i politiska församlingar behöver de finnas i både opposition och i majoritet.
Jag har, som ni kanske också har, en egen grön kompass. Den har sin grund i de tre solidariteterna; Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, solidaritet med människor i hela världen och solidaritet med kommande generationer.
Dessutom har den stark tro på att individens frihet och skaparkraft är en grund för ett solidariskt samhälle. Ekonomisk trygghet är en viktig pusselbit här. Kompassen har en övertygelse om att våld inte är ett sätt att lösa problem. Konflikter behöver hanteras på andra sätt. Litet är vackert säjer min gröna kompass. Jag vill se småskaliga system som bygger upp världen nedifrån. De behöver kombineras med global medvetenhet och solidaritet.
I min inre gröna kompass finns en visshet om att naturen sätter ramar för vår fysiska existens på jorden. Men där finns också en fascination över naturens skönhet och kraft.
Denna min gröna kompass tar jag gärna med mej in i riksdagen. Dit skulle jag också för mina personliga erfarenheter: 6-barnsmamma, lågavlönad undersköterska inom äldrevård, boende på landet i en glesbygdskommun, odlare… Mina erfarenheter inom miljöpartiet kan också vara användbara. De sammanlagt 10 åren i partistyrelsen har lärt mej en del, liksom de år jag deltagit i kongresser som gräsrot. Erfarenheter från politik på kommunala och regional nivå skulle jag också ta med mej.
Ofta får jag en roll både som ordningsman och som idelalist och visionär. Jag tar gärna med mej båda dessa roller in i riksdagsgruppens arbete.
Jag tycker att det vore kul att hamna i riksdagen. Det scenario vi målar upp framför oss, med miljöpartiet i en regering, är ju rätt spännande. Det är ett smått historiskt scenario, och det kommer, om det infrias, att innebära nya möjligheter för vårt parti. Och nya svårigheter. Jag tycker att det vore jättespännande att vara med om det.
Men om jag hamnade i riksdagen skulle det också innebära att jag får försaka en del. Jag skulle sakna den vardagliga kontakten med pensionärerna där jag jobbar. Och jag skulle sakna möjligheten att utveckla äldrevård nerifrån, i den praktiska verkligheten. För jag tycker att det verkar finnas sådana möjligheter nu.
Om jag hamnade i riksdagen skulle det också innebära lite nackdelar för partiet – för då skulle ju Bodil inte vara där. Och jag tycker att det bästa är, att hon fortsätter med sitt engagerade arbete där. Hennes erfarenheter, kunskap och engagemang, behövs i riksdagen. Så jag är rätt så nöjd med den tredjeplats på listan som valberedningen föreslår att jag ska ha.
2009
Nu är det dags igen. Dags att presentera sej inför miljöpartiets kongress. Nu 2009 sker den i Skövde mellan 15 och 17 maj. Valberedningen föreslår att jag får fortsätta i partistyrelsen. Så här presenterar jag mej i kongressutskicket:
Jag är 53 år och bor utanför Färila i Ljusdals kommun i Hälsingland. Jag flyttade hit från Uppsala för över 25 år sedan, för att förändra världen. Kanske var det mest jag som blev förändrad….Bor med make och 14-åring på en gård med lite jord och skog. Fem barn, 18- 34 år, är utflugna ur boet. Vi har en arbetshäst och några höns, odlar hö, havre och grönsaker till oss själva och våra vänner. Jag arbetar på Solgårdens äldreboende i Färila.
Jag vill vara med i PS för att hjälpa till att hålla visionerna levande. Jag tror att de gröna visionerna går att finna i de flesta frågor. Genom åren har jag varit ansvarig i PS för fred, internationellt, ekonomisk trygghet, och nu senaste året för skola och för barn. Har tidigare suttit med i internationella utskottet, kvinnoutskottet och jämställdhetskommittén.
Jag sitter i barn och utbildningsnämnden i kommunen. Har prövat på de flesta nämnderna.
Mina åsikter stämmer rätt så bra med partiprogram, utom i vissa frågor om makt – Jag vill att föräldrar själva ska bestämma vem som ska ta ut föräldrarförsäkring – ibland kan det vara morfar eller grannen som passar bäst- och jag är emot all fomer av överstatlighet.
Jag tycker fortfarande att Sverige ska lämna EU! Jag tycker att kärnkraften ska avvecklas fort som bara attan för att den är farlig och destruktiv. I min vision ryms
• Medborgarlön
• Pacifism
• Småskalighet,
• Global solidaritet,
• Mångfald
• Makt till människor att själva forma sina liv
Jag tycker om att diskutera och fundera på politiska möten. Jag gillar att städa toaletter och att diska. När jag ålar mej fram i grönsakslandet på jakt efter ogräs känner jag mej tillfreds med tillvaron. Mitt arbete som undersköterska på äldreboendet ger mej oförglömliga möten med människor och ger mej perspektiv i tillvaron. Min stora familj ger mej både kaos och trygghet.
Läs mer om mej på
karin.jonex.info
Så här skrev jag för något år sedan:
Presentationer. Alla dessa presentationer som ska göras. Jag får skylla mej själv som kandiderar både till att bli partisekreterare och till partistyrelsen, fast jag varken vill eller kan ha båda uppdragen samtidigt.
Jag förväntas att inom en vecka eller på några dagar, eller innan viss deadline svara på en massa frågor. 1000 tecken – varför skulle du vara en bra partisekreterare? En vecka – hur skulle du göra om språkrören är dumma? 500 tecken -vem är du?
Nej det är inget fel med det, det är klart att folk vill veta, det är bra. Det blir bara mycket ibland när jag har ett liv att sköta samtidigt. Och jag blir så filosofisk när jag ska svara på ”vem är du?” –” Det undrar jag också!”, skulle jag vilja svara. Vem är jag som hela tiden utsätter mej för det här? Vem är du som vill veta? Vad vill du egentligen veta om mej? Hur ska en text kunna tala om vem jag är? Den beskriver ju bara hur bra jag är på att beskriva mej själv på ett sätt som mottagaren gillar. Jag försöker att ge ärliga svar, så att de som inte gillar det jag tycker, är och står för, ska kunna välja bort mej, men det är svårt ibland.
Jag har samlat en del presentioner här. Och lagt in några nominieringar och pläderingar också
Partistyrelsen